rutigastovlar

jag känner mig otroligt oglad.
Ja, lessen asså.
Han är absolut nt bra för mig.
Men jag kan nt bara slänga mina känslor i nån jävla papperskorg.
Jag vet.
Kärlek drabbar alla.
Men då fattar jag nt riktigt.
Hur kan man säga:
"Bara glöm honom."
Om man själv varit kär.
Om man själv har varit den som blivit sårad.
Säger man nåt sånt.
Har man antagligen aldrig känt känslan.
Den som är både underbar och förjävlig på samma gång.
Ja.
Kärlek är svårt helt enkelt.

"Ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå."

när jag tänker efter.
Är du nästan det ända jag tänker på...